INFORMATION OM SÄKERHETSRÅDGIVARE
(informationen är hämtad från Räddningsverket)

Inledning och sammanfattning

För att förebygga de risker som är förenade med transport av farligt gods beslutade EU 1996 att varje verksamhet som utför transporter av farligt gods samt verksamhet som lastar och lossar sådana transporter ska utse säkerhetsrådgivare.

Det här är en information om lagstiftningen om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods och beskriver syftet med direktivet som antogs av Europeiska unionens råd 1996 (direktiv 96/35/EG), och de ändringar som med anledning av ovanstående direktiv införts i lagen (1982:821) och förordningen (1982:923) om transport av farligt gods.
I föreskriften (SRVFS 2002:3) om säkerhetsrådgivare har Räddningsverket fastlagt vilka kunskaper som säkerhetsrådgivaren ska inneha. I prov, som kan begränsas till ett eller flera transportslag, ska visas att han/hon besitter de kunskaper som krävs för att fullgöra uppgiften som säkerhetsrådgivare. Efter genomfört godkänt prov utfärdas intyg som gäller för det eller de berörda transportslagen. I föreskriften har även inarbetats det förslag till direktiv om harmonisering av bestämmelser för examinering av säkerhetsrådgivare, som kommer antogs av EU hösten 1999.
Räddningsverket är transportmyndighet för landtransporter av farligt gods. Detta innebär bl a befogenheter att utfärda föreskrifter för inrikes transporter av farligt gods på väg och järnväg. Myndigheten har också ett samordningsansvar när det gäller säkerhetsfrågor för samtliga transportslag vilket inkluderar transporter av farligt gods till sjöss och i luften. Räddningsverket har det samlade ansvaret för frågor avseende säkerhetsrådgivare men föreskriften om säkerhetsrådgivare har utarbetats i samverkan med Sjöfartsverket och Luftfartsverket. Enligt direktivet ska medlemsstaterna aktivt övervaka att direktivets krav uppfylls. Tillsynen kommer att riktas mot företags och myndigheters verksamhet och regeringen har bedömt det som lämpligt att Räddningsverket ges tillsynsansvaret för lagstiftningen om säkerhetsrådgivare. Lagstiftningen om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods kan huvudsakligen sammanfattas i följande punkter: Alla som i sin verksamhet utför transporter av farligt gods eller som avsänder farligt gods, ska ha en eller flera säkerhetsrådgivare som har till uppgift att, under verksamhetsledningens ansvar, vidta erforderliga åtgärder så att olyckor i samband med farligt gods förebyggs. Undantag från kravet på säkerhetsrådgivare gäller bl a för Försvarsmakten, för den som transporterar och avsänder s k begränsade kvantiteter i enlighet med villkoren i ADR-S eller RID-S, samt för den som transporterar eller avsänder värdeberäknad mängd ej överstigande de begränsningar som anges i ADR-S eller RID-S. Undantag från kravet på säkerhetsrådgivare gäller den som transporterar eller avsänder farligt gods i enlighet med motsvarande villkor i IMDG-koden och den som tillfälligt till sjöss transporterar eller avsänder farligt gods under förutsättning att risken för skada är liten. Undantag från kravet på säkerhetsrådgivare gäller den som transporterar eller avsänder farligt gods som omfattas av de undantag som följer av Bestämmelserna för Civil Luftfart - Driftsbestämmelser, BCL-D 1.14 och ICAO -TI del 1, kapitel 2 eller den som tillfälligt för eget bruk och utan ersättning i luftfart transporterar eller avsänder farligt gods.

Säkerhetsrådgivaren ska bl a se till att bestämmelser om transport av farligt gods följs, ge råd om verksamhet som rör transport av farligt gods och årligen till verksamhetsledningen överlämna en rapport om den verksamhet som rör transport av farligt gods och i övrigt tillse att verksamheten har system och metoder för farligt godsarbetet. Om olycka eller tillbud inträffat ska säkerhetsrådgivaren upprätta och överlämna en rapport till ledningen för verksamheten. Ledningen ska snarast till Räddningsverket lämna upplysningar om händelsen och orsaken till händelsen samt skador och effekter i övrigt.

Säkerhetsrådgivaren ska genomgå ett obligatoriskt prov för ett eller flera transportslag. Provet är skriftligt och omfattar minst 20 frågor och en fallstudie. Intyget utfärdas av Räddningsverket och är giltigt i fem år. Förnyelse sker genom att nytt prov avlägges. Intyget är giltigt i EU:s samtliga medlemsstater.

Till början

Varför ett EG-direktiv om säkerhetsrådgivare?

EU:s medlemsstater antog i juni 1996 direktiv 96/35/EG för att främja respekten för sådana regler som syftar till att förebygga de risker som är förenade med transport av farligt gods. Direktivet har utarbetats bl a mot bakgrund av att nationella och internationella transporter av farligt gods ökat, vilket också innebär en ökad risk för olyckor. Olyckor som inträffat kan vara orsakade av den s k mänskliga faktorn d v s att kunskaperna om vilka risker som är förenade med transporter av farligt gods varit bristfälliga. Medlemsstaterna har därför beslutat att företag som transporterar farligt gods, lastar eller lossar i samband med sådana transporter ska utse säkerhetsrådgivare, med uppgift att arbeta förebyggande för en ökad transportsäkerhet till skydd för människa, miljö och egendom. Direktivet omfattar verksamheter som utför transport av farligt gods, lastar eller lossar i samband med sådana transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar. I direktivet åläggs de berörda verksamheterna att utse en eller flera säkerhetsrådgivare med uppgift att medverka till att förebygga de risker för människor, egendom eller i miljön som är förenade med sådan verksamhet. Som bevis på säkerhetsrådgivarens kompetens, ska säkerhetsrådgivaren inneha ett utbildningsintyg som ska gälla för ett eller flera transportslag. Säkerhetsrådgivaren kan genomgå en utbildning som ger kunskaper inom olika ämnesområden och om de uppgifter som också specificerats i direktivet.

Medlemsstaterna fann det vidare angeläget att utforma prov på ett likartat sätt för att undvika nivåskillnader och andra olikheter i provet samt för att garantera en lägsta kvalitetsnivå och för att underlätta ett ömsesidigt erkännande av EG-utbildningsintygen. För att erhålla intyget måste personen avlägga ett prov som ska omfatta i direktivet specificerade ämnesområden. Provet för säkerhetsrådgivaren, består dels av ett skriftligt prov med frågor som baseras på angivna ämnesområden, dels av en fallstudie där deltagaren ska visa sin kompetens att fullgöra uppgiften som säkerhetsrådgivare.

Verksamhetsledningens engagemang - en förutsättning för framgång

Avgörande för framgång i farligt godsarbetet är att den högsta ledningen engagerar sig och driver frågor om farligt gods framåt och där säkerhetsrådgivaren kommer att få en mycket viktig roll. Ett bra resultat uppnås också genom att göra övriga berörda engagerade och delaktiga, allt i syfte att minska riskerna för olyckor i samband med farligt gods-transporter. Lagstiftningen syftar till att få till stånd ett effektivare förebyggande farligt gods-arbete. Genom att förstärka, förtydliga och renodla roll- och ansvarsfördelning för en säkerhetsrådgivare, skapas förutsättningar för denne att på ett systematiskt sätt utföra uppgifterna. I en målstyrd organisation ökar i viss mening behovet av styrning från ledningens sida. Genom att beslut fattas av medarbetare som saknar full överblick, samtidigt som deltaljinstruktioner saknas, ökar behovet av ledning i form av policyformuleringar, riktlinjer och attitydpåverkan d v s att det finns mål och medel för farligt godsarbetet och en tydlig ansvarsfördelningen i verksamheten. Verksamhetsledningen ska ha det övergripande ansvaret och ställa upp tydliga mål för farligt godsarbetet och införliva det i den ordinarie verksamheten. Jämförelse kan här göras med ett kvalitetssystem där det gäller att förutse fel och brister och att förebygga dem. Ett framgångsrikt farligt gods-arbete kräver organisation, ledning, effektiva arbetsmetoder och rutiner samt uppföljning. Arbetet får inte uppfattas som en avskiljbar uppgift som kan överlämnas till en säkerhetsrådgivare eller andra experter. Genom att en lagstiftning nu finns får frågor som rör farligt gods ett ökat genomslag vilket är betydelsefullt för ett ökat engagemang för dessa frågor i hela verksamheten.

Vem berörs av den svenska lagstiftningen om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods?

Enligt lagen (1982:821) om transport av farligt gods förstås med transport, förflyttning av farligt gods med transportmedel samt sådan lastning, lossning, förvaring och annan hantering av det farliga godset som utgör ett led i förflyttningen. I lagen har nu införts ett krav på att den som bedriver verksamhet där det ingår att utföra transporter eller att vara avsändare vid sådana transporter den ska ha en eller flera säkerhetsrådgivare. Syftet med lagstiftningen är att förbättra säkerheten i samband med dessa transporter. Kravet omfattar varje fysisk och juridisk person inklusive myndigheter som bedriver denna typ av verksamhet. De svenska reglerna om säkerhetsrådgivare har samma tillämpningsområde som lagen om transport av farligt gods i övrigt, vilket innebär att samtliga transportslag omfattas av kravet på säkerhetsrådgivare. Kravet omfattar också avsändaren som är en mycket viktig länk i transportkedjan eftersom denne avgör klassificering, väljer förpackning, märker och etiketterar det farliga godset. Lagen har tydliggjort avsändarens ansvar genom att särskilt ange att den som är avsändare vid transporter enligt lagen omfattas av kravet på säkerhetsrådgivare.

Till början

Undantag från kravet på säkerhetsrådgivare

Lagstiftningen medgiver vissa undantag från kravet på säkerhetsrådgivare, bl a för Försvarsmakten och för kvantiteter som på visst sätt är begränsade per lastenhet. Undantagen är också den som inte har som huvud- eller biverksamhet att transportera eller avsända farligt gods men som tillfälligt genomför nationell transport och där risken för fara eller miljöförstöring är minimal. Andra medlemsländer kan i sin lagstiftning ha medgivit andra undantag.

Säkerhetsrådgivarens uppgifter - att förebygga

Säkerhetsrådgivaren ska under verksamhetsledningens ansvar tillse att inom ramen för företagets berörda verksamhet erforderliga åtgärder vidtas så att farligt gods avsänds och transporteras under bästa möjliga säkerhetsförhållanden. Rådgivaren ska vara ett instrument för verksamhetsledningen att åstadkomma hög säkerhet vid transport av farligt gods och inte ett medel för att avsäga sig ansvaret för farligt godsverksamheten.

Säkerhetsrådgivarens åliggande kan utföras av företagsledaren eller av annan anställd. Uppgifterna kan också utföras av en person som inte tillhör verksamheten. Verksamheten ska ha en eller flera säkerhetsrådgivare. Vilken organisation verksamheten väljer regleras inte i lagstiftningen. Säkerhetsrådgivaren ska inte främst övervaka enskilda transporter utan snarare se till att rutiner och instruktioner för de förebyggande åtgärderna upprättas. Den som ska ha säkerhetsrådgivare ska till Räddningsverket meddela vem eller vilka personer som är säkerhetsrådgivare. Formulär för detta tillhandahålls av Räddningsverket.

I huvudsak ska säkerhetsrådgivarens uppgifter vara av övervakande och rådgivande karaktär. Rådgivaren ska övervaka efterlevnaden av bestämmelser, ge verksamheten råd i fråga om farligt gods i verksamheten t ex utarbeta rutiner i samband med inköp av utrustning och lämna en årlig rapport till verksamhetsledningen om verksamheten vad gäller transport av farligt gods. Rapporten ska bevaras i fem år och på begäran skickas till Räddningsverket.

Säkerhetsrådgivaren ska utöver ovanstående också tillse verksamhetens praxis och förfaranden i samband med att farligt gods transporteras eller avsänds med avseende på bl a: säkerställande av efterlevnaden av bestämmelser om identifiering av farligt gods som transporteras eller avsänds, den hänsyn som tas vid förvärv av transportmedel till särskilda krav som gäller för transport av farligt gods, kontroll av den utrustning som används när farligt gods transporteras eller avsänds, att berörd personal har lämplig utbildning och att uppgifter om utbildningen finns dokumenterade, planering av åtgärder i händelse av olycka eller tillbud vilka kan påverka säkerheten när farligt gods transporteras eller avsänds, undersökning av, och vid behov upprättande av rapporter om, olyckor, tillbud eller allvarliga överträdelser i samband med transport eller avsändande av farligt gods, vidtagande av åtgärder för att undvika att olyckor, tillbud eller allvarliga överträdelser upprepas, hänsynstagande till lagstiftning och särskilda behov vid val eller anlitande av underleverantörer, kontroll av att personal med uppdrag att transportera eller avsända farligt gods har utförliga arbetsföreskrifter och instruktioner, införande av åtgärder för att öka medvetenheten om faror och risker som är förenade med transport och avsändande av farligt gods, införande av kontrollförfaranden för att säkerställa att de transporthandlingar och den säkerhetsutrustning som ska medföras vid transporter finns i transportmedlet och att dessa dokument och denna utrustning uppfyller gällande bestämmelser, införande av kontrollförfaranden för att säkerställa att bestämmelser vad gäller lastning och lossning följs.

Till början

Olycks- och tillbudsrapportering

I lagstiftningen har införts en skyldighet för den som transporterar eller avsänder farligt gods att rapportera olyckor och tillbud som inträffat. Om en olycka, som inneburit att det farliga godset skadat människor, djur,egendom eller miljön, inträffat ska rådgivaren upprätta en olycksrapport och överlämna den till verksamhetsledningen. Även tillbud som inneburit en allvarlig risk för en sådan olycka ska rapporteras. En tillförlitlig statistik över olyckor och tillbud vid farligt gods-transporter är av stort värde för såväl samhällsplaneringen som för transport- och industrinäringen som på detta sätt får underlag för vidtagande av säkerhetshöjande åtgärder. Upplysningar om och orsaken till händelsen samt skador och effekter i övrigt som uppkommit, ska snarast lämnas till Räddningsverket på särskilt formulär som tillhandahålls av Räddningsverket.

Utbildning för säkerhetsrådgivare

Syftet med lagstiftningen är att höja säkerheten vid transport av farligt gods. Detta görs genom att säkerställa en godtagbar nivå av yrkesmässig kompetens i alla verksamheter som utför transport av farligt gods eller avsänder farligt gods. Säkerhetsrådgivaren ska ha kunskaper om risker förenade med transporter av farligt gods, om lagar, förordningar och föreskrifter som är tillämpliga för de olika transportslagen samt om de uppgifter som särskilt specificerats i lagstiftningen. En utbildning till säkerhetsrådgivare ger verksamheterna möjlighet till kompetensutveckling inom området. Det går också hand i hand med t ex införande av kvalitets- och miljöledningssystem. Internkontrollsystemet finns redan inom verksamheterna och dess metodik kan även användas vid införande av ett s k farligt gods-system. Den svenska lagstiftningen föreskriver att säkerhetsrådgivaren skall ha den kompetens som är nödvändig för uppgiften, att säkerhetsrådgivaren måste avlägga föreskrivet prov för att visa att denne besitter erforderliga kunskaper samt att säkerhetsrådgivare ska inneha intyg för det eller de berörda transportslagen. Särskilda krav på hur kunskaperna ska inhämtas, finns dock inte föreskrivet. Det är därför möjligt att avlägga prov utan att först ha deltagit i utbildning. Utbildning för säkerhetsrådgivare bedrivs av flera utbildningsorganisationer i landet. Kontakta din branschorganisation eller Räddningsverket för närmare information om utbildningsanordnare.

Prov och intyg för säkerhetsrådgivare

Säkerhetsrådgivaren ska genomgå prov som anordnas av Räddningsverket och inneha giltigt intyg. Provet kan begränsas till att avse väg-, järnvägs-, sjö- eller lufttransporter. Avgöranden för vilket/vilka transportslag som säkerhetsrådgivaren ska ha behörighet för är inom vilket/vilka transportslag verksamheten transporterar eller avsänder farligt gods. Räddningsverket utfärdar intyg till den som genomgått prov med godkänt resultat. Giltighetstiden är fem år och förlängs med fem år i taget om säkerhetsrådgivaren, under det år som föregår intyget sista giltighetsdag, har godkänts vid nytt prov.
Provet/proven har utarbetats av Räddningsverket i samverkan med Sjöfartsverket och Luftfartsverket avseende de transportspecifika frågeställningarna. Provet består dels av ett antal flervalsfrågor dels en fallstudie och ska besvaras skriftligt. I provet som är avpassat till transportsätten väg, järnväg, sjö och luft ska särskild uppmärksamhet ägnas åt nedanstående ämnesområden:

Allmänna förebyggande åtgärder och säkerhetsåtgärder
Klassificering av farligt gods
Allmänna förpackningsvillkor, inklusive tankar (tankfordon),
tankcontainrar och cisternvagnar
Varningsetiketter och skyltning
Godsdeklaration
Hantering och stuvning
Utbildning av personal
Transporthandlingar
Säkerhetsinstruktioner
Krav gällande utrustningen

Till startsidan

Till början